Riskfylld lek – och överinspektörens tankar

Riskfylld lek – och överinspektörens tankar

Eller: En trygg småbarnspedagogisk miljö med vassa knivar?

Under den sista veckan i mars 2019 deltog jag i seminariet Early Childhood Education & Care – The Nordic Way. Seminariet ordnades av Nordiska ministerrådet, Kunnskapsdepartementet och Utdanningsfobundet i Norge. Konferensen fokuserade på att visa upp den nordiska småbarnspedagogiken och vad som gör den unik.

En av talarna under konferensen var Ellen Beate Hansen Sandseter, professor inom småbarnspedagogik. Sandseter talade om sitt forskningsämne, riskfylld lek. Med ett utifrånperspektiv är den nordiska småbarnspedagogiken riskfylld. Barnen tillåts leka tillsynes oövervakade i ett skogsbryn, de tillåts klättra på bergsklackar och grilla vid levande eld. Ja, till och med vassa knivar låter vi barnen hantera.

Personligen tycker jag det här är både sunt och friskt. Forskningen visar också att barn som får röra sig fritt utvecklar balanssinne och har en riktig uppfattning om vad hen klarar av. Med en sund självbild klarar man sig långt och utsätter sig inte för allt för farliga situationer. Att övervinna sig själv ger en dessutom en god självkänsla.

Ändå skapar riskfylld lek huvudbry åt en överinspektör. Med ett tillsynsmandat är min uppgift att se till att lagrummet uppfylls. Ett av målen för småbarnspedagogiken i Finland är att säkerställa en småbarnspedagogisk miljö som är utvecklande, främjar lärande och är hälsosam och trygg (3 § 1 mom. i lagen om småbarnspedagogik). En trygg men samtidigt utvecklande miljö, hur bedömer man det?

Att organisera småbarnspedagogiken så att barnen har möjlighet att utforska sig själva och sina fysiska resurser genom rörelseglädje är inte det samma som att lämna barnen i en skogsdunge vind för våg. Att lära barnen hantera redskap som är vassa är inte det samma som att låta dem använda verktygen oövervakat och utan instruktioner. En god pedagog kan välja aktiviteter för barn utan att det blir otryggt. En god pedagog instruerar tydligt och berättar spelreglerna. En god pedagog känner barnen i sin grupp och vet att barnen är på olika nivå då det gäller grov- och finmotorik och nivåanpassar verksamheten enligt gruppens och även individens behov. Min uppgift är att se att anordnaren ger pedagogen möjlighet att genomföra verksamheten tryggt.

I NCU:s publikation om utvärdering inom småbarnspedagogik konstaterar man att det i sista hand är den pedagogiska planeringen som avgör om verksamheten är trygg.  God planering innebär bland annat att man tagit i beaktande gruppens förmågor, att utfärdsmålet är lämpligt, att utrustningen är i skick och att man har en beredskap för nödsituationer. Det innebär också att knivseggen är vässade – för med trubbig kniv är svårare att hantera och därmed blir lättare att göra sig illa.

 

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google photo

Olet kommentoimassa Google -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s